Per Gustavsson's Visit to SELTA

Posted on 27th November 2014 at 09:00 by SELTA Web Editor

Per Gustavsson is a Swedish author and illustrator who travelled to London in November 2014 to take part in SELTA’s event on children’s and young adult (YA) literature. In addition to being a member of the Swedish Academy for Children’s Books, Per has won a number of awards for his work. His most recent prize is the 2014 Elsa Beskow plaque for the year’s best Swedish illustrated children’s book, which he received for Skuggsidan (‘Shadowside’, 2013). In this guest post, Per shares his reflections on the day of workshops and discussions. The English translation here is by Ruth Urbom, and Per’s own words in Swedish are included below.

Måntornet coverThe one thing I miss from my time at school (my education as an illustrator/designer) is the group crits where everybody had to present their own solutions to a given task. I was always amazed at all the solutions I was never anywhere close to. They might not always have been better. But just the fact that they were new ways of looking at the problem was inspiring.

 

A couple of years ago, a fellow illustrator (Helena Willis) and I worked on a project to write and illustrate a book together. We wrote a story and figured out the pagination, and then we each went off to our own studios to sketch out the book. It was incredibly exciting to see how we had dealt with each double-page spread. Sometimes they turned out eerily similar and other times totally different. The latter cases were the most interesting, of course. The end result was our book Kaninkostymen (‘The Rabbit Costume’, 2015).

 

It was brilliant to be able to see the translations that people did of my book Måntornet (‘The Moon Tower’, 2014). So many variations. So many possibilities. Some of the translations made me want to revise the Swedish text, because I thought the translation was better than what I had written myself. That’s because whatever the case, I surprise myself all too seldom. I get stuck in old thought patterns. Having access to so many new ways of interpreting a text was hugely inspiring. I’ve always regarded myself as an illustration person. I’ve never been as interested in texts as I am in images. But after my days in London where everything revolved around words, sentences and meanings, I’ve had a textual awakening. I see the texts I’m working on now in a new light. And that’s really inspiring.

 

 


 

 

Det enda jag saknar från min skoltid (min utbildning som illustratör/formgivare) är de stora genomgångarna när alla skulle presentera just sin lösning av en given uppgift. Jag blev alltid häpen över alla lösningar som man själv aldrig var i närheten av. Det kanske inte alltid var bättre. Men bara det att det var ett nytt sätt att se på problemen var inspirerande.

 

För ett par år sen gjorde jag och en illustratörskollega (Helena Willis) ett projekt där vi skulle skriva och illustrera en bok tillsammmans. Vi skrev en historia och gjorde sidindelningen och sen åkte var och en till respektive atelje och skissade igenom boken. Det var otroligt spännande att se hur vi hade löst varje uppslag. Ibland blev det skrämmande lika och ibland fullständigt olika. Det senare var ju förstås mest intressant. Slutresultatet blev boken Kaninkostymen. 

 

Det var fantastiskt att få ta del av översättningarna som gjordes på min bok Måntornet. Så många varianter. Så många möjligheter. Vissa av översättningarna fick mig att vilja skriva om den svenska texten för jag kände att översättningen var bättre än det som jag själv hade skrivit. För hur det nu än är så överraskar jag mig själv alltför sällan. Jag fastnar i gamla tankemönster. Att få ta del av så många nya sätt att tolka en text var väldigt inspirerande. Jag har alltid betraktat mig som en bildmänniska. Texter har aldrig roat mig så mycket som bilder. Men efter dagarna i London där allting kretsade kring ord, meningar och betydelser har jag fått ett textmässigt uppvaknande. Jag ser de texter jag håller på med just nu i ett nytt ljus. Och det är mycket inspirerande.