Malte Persson's visit to SELTA

Posted on 4th December 2014 at 12:07 by SELTA Web Editor

Author and poet Malte Persson joined four other Swedish writers who came to London in November to participate in a day of practical literary translation workshops with SELTA members. Since his literary debut in 2002 with the novel Livet på den här planeten (‘Life on This Planet’), Malte Persson’s output has encompassed fiction, poetry, literary criticism and children’s literature. He has received a number of awards for his work, including the 2012 Tegnér Prize, and was nominated for the prestigious August Prize in 2008 for his novel Edelcrantz förbindelser (‘Edelcrantz’s Relations’). In this guest post, Malte reflects on workshop participants’ various translations of an extract from his 2012 children’s book, Resan till världens farligaste land (‘Journey to the World’s Most Dangerous Land’). The English translation here is by Nichola Smalley. Malte’s original Swedish post is included below.

We Swedes are so used to reading and hearing English that you can start to convince yourself you’re completely fluent in it. That's wrong, of course. I wish I could translate myself, but every time I try, I have the distinct feeling that my English, even if it should happen to be grammatically correct, doesn’t really sound like normal English. And what’s worse: I have no clue whether it sounds abnormal in a good, intentional way (which even my Swedish does sometimes) or if it just sounds weird.

That’s why we need translators – these often all-too-anonymous wordsmiths at the literary anvils of our ungrateful book market. In any case, discussing and trying to solve translation problems is one of the funnest things I can think of, and it was a privilege to get to take part in SELTA’s seminar on the translation of Swedish children’s and YA literature in London on 7 November this year. The highlight for me was of course the workshop in which I and a group of translators discussed six different versions of an excerpt from Resan til världens farligaste land, a picture book by me and illustrator Rui Tenreiro. Even the title is complicated: ‘The Journey to the World’s Most Dangerous Land’, ‘Journey to the World’s Most Perilous Land’, ‘Journey to the Scariest Land in the World’, or perhaps ‘A Journey to the World’s Most Fearsome Land’… And it just keeps on getting worse.

The book’s fantasy world is full of dangers. After crossing a dangerous sea, you come to a spooky shore, and beyond the shore you find first a forest full of trolls and kidnapped children, and then a dangerous bog, which we can take as an example of the difficulties a translator also encounters during the journey. In Swedish, it says: “I skogen ligger världens värsta träsk / som bubbler brunt som kolaläsk.” And here are the various English translations, which are remarkable not least for the fact that they are so varied:

You’ll find a bog, in all the world the worst,
where bubbles brown as toffee cola burst.

 

The forest’s swamp is truly deadly,
Bubbling up like a can of Pepsi.

 

In the forest, the world’s most hideous bog
bubbles brown and dank under odious fog.

 

In the forest lies the world's worst blistering bog:
Cola-dark its bubbles rise as from a drowning dog.

 

Deep in the forest the world's worst swamp can be found,
like cola pop its brown mud fizzes and bubbles around.

 

The world's worst swamp you'll find there too -
It bubbles up like thick brown stew.

 

In Swedish, the ‘träsk’ (bog/marsh) bubbles brown like a fizzy drink, but which fizzy drink? There’s a double meaning in the ‘kolaläsk’ – should you be thinking about something in the Coca-Cola genre (‘cola’ in Swedish) or a fizzy drink that tastes like toffee (‘kola’ in Swedish)? This double meaning can’t be reproduced in English. The translators have chosen different alternatives here, or even exchanged the image for another. Personally, I like the creative half-rhyme of ‘Pepsi’ and the addition of ‘like a drowning dog’, which isn’t in the original, but retains its drastic spirit. Exchanging the untranslatable fizzy drink for a ‘thick brown stew’ is totally fine too.

Then we have rhyme and metre – the original is somewhat irregular; some translators have made it even more irregular, others have made it more regular in English. As a fan of Alexander Pope, I wouldn’t have had anything against being translated into ‘heroic couplets’, as in ‘You’ll find a bog…’ But opinions were strongly divided as to which was preferable. It’s safe to say, though, that you can only succeed with a translation like this if you’re daring enough to take pretty big liberties with the original text.

As an author, one can dream of being translated by the joint labours of a great committee of translators, but alas, that’s hardly realistic… and in any case, finding a competent translator is less difficult than finding a publisher prepared to take the risk of publishing a translated book.

Between the presentations and workshops, there was time during the day for informal conversations and a huge amount of sandwiches and cakes. I hope the participating translators found it as rewarding as I did.

 


 

Som svensk är man så van vid att läsa och höra engelska att man kan börja inbilla sig att man faktiskt kan engelska. Det är naturligtvis fel. Jag önskar att jag kunde översätta mig själv, men varje gång jag försöker, har jag den bestämda känslan av att min engelska, även om den skulle råka vara grammatiskt korrekt, inte riktigt låter som normal engelska. Och vad värre är: att jag inte har en aning om huruvida den låter onormal på ett bra och medvetet sätt (som även min svenska ibland gör) eller om den bara låter konstig.

Därför behövs översättare – dessa oftast alltför anonyma språkarbetare i den otacksamma bokbranschens litteraturfabriker. Att diskutera och försöka lösa översättningsproblem är hur som helst bland det roligaste jag vet, och det var ett privilegium att få delta i SELTA:s seminarium om översättning av svensk barn- och ungdomslitteratur i London 7 november i år. Höjdpunkten för min egen del var förstås den workshop i vilken jag och en grupp översättare diskuterade sex olika versioner av ett utdrag ur min och illustratören Rui Tenreiros bilderbok Resan till världens farligaste land. Redan titeln är komplicerad: ”The Journey to the World’s Most Dangerous Land”, ”Journey to the World’s Most Perilous Land”, ”Journey to the Scariest Land in the World” eller kanske ”A Journey to the World’s Most Fearsome Land”… Och sedan blir det ännu värre.

Bokens sagovärld är full av faror. Efter att ha korsat ett farligt hav, kommer man till en kuslig strand, och bortom stranden finner man först en skog full av troll och bortrövade barn, och sedan ett farligt träsk, som kan få tjäna som exempel på de svårigheter som även en översättare möter under resans gång. På svenska står det: ”I skogen ligger världens värsta träsk / som bubblar brunt som kolaläsk.” Och här är de olika engelska översättningarna, som inte minst utmärks av att vara just olika:

You’ll find a bog, in all the world the worst,
where bubbles brown as toffee cola burst.

 

The forest’s swamp is truly deadly,
Bubbling up like a can of Pepsi.

 

In the forest, the world’s most hideous bog
bubbles brown and dank under odious fog.

 

In the forest lies the world's worst blistering bog:
Cola-dark its bubbles rise as from a drowning dog.

 

Deep in the forest the world's worst swamp can be found,
like cola pop its brown mud fizzes and bubbles around.

 

The world's worst swamp you'll find there too -
It bubbles up like thick brown stew.
 

På svenska bubblar träsket brunt som läsk, men vilken sorts läsk? Det är tvetydigt om man bör tänka på något i Coca Cola-genren eller på en läsk som smakar kolagodis, men tvetydigheten går inte att överföra till engelska. Här har översättarna valt olika alternativ, om de inte rent av bytt ut bilden mot något helt annat. Själv uppskattar jag både det kreativa halvrimmet på ”Pepsi” och tillägget av ”like a drowning dog”, som inte finns i originalet, men bevarar dess drastiska anda. Att byta ut den oöversättliga läsksorten mot ”thick brown stew” är fullt möjligt det också.

Sedan har vi rytm och meter – originalet är något oregelbundet; vissa översättare har gjort det ännu mer oregelbundet, andra har gjort det mer regelbundet på engelska. Som fan av Alexander Pope hade jag inte haft något emot att bli översatt till ”heroic couplets”, som i ”You’ll find a bog...” Men vilket som är att föredra rådde det högst delade meningar om. Helt säkert är dock att man bara kan lyckas med en översättning av en text som denna om man vågar ta sig ganska stora friheter med  originaltexten.

Man kan som författare drömma om att bli översatt under gemensamma ansträngningar av en stor kommitté översättare, men ack, det är knappast möjligt… Och att finna en kompetent översättare är hur som helst mindre svårt än att hitta ett förlag som vågar ta risken att ge ut en översatt bok.

Mellan presentationer och workshops fanns det under dagen plats för informella samtal och en stor mängd smörgåsar och kakor. Jag hoppas att de deltagande översättarna fann det lika givande som jag.